Makromineraler

Kalcium (Ca) är en av de mineralämnen som hästen har störst behov av. Brist på kalcium påverkar i första han skelettet och stora överskott kan ge försämrat upptag av andra viktiga makromineraler och ibalnd även orsaka magsår.  

Fosfor (P) är ett av de viktigaste mineralämnena. Ett överskott av fosfor påverkar smältbarheten hos kalcium vilket leder till kalciumbrist vilket kan uppstå ifall en foderstat innehåller för mycket spannmål och för lite grovfoder. 

Kalium (K) är – liksom natrium – nödvändigt för syra/bas- och vätskebalansen. Vid hård ansträngning förlorar hästen via svett en hel del kalium och natrium. Normalt täcker kaliuminnehållet i våra vallfoder även en sådan förlust. Dräktiga ston behöver dock under de tre sista månaderna en högre giva kalium.

Magnesium (Mg) är oftat omnämnt till stressade hästar då brist kan visa sig genom ökad reaktionsbenägenhet. Fodermedel som är rika på magnesium är exempelvis vetekli och vegetabiliska proteinkoncentrat som linfrökaka. 

Svavel (S) diskuteras väldigt lite inom utfodring till häst eftersom det huvudsakligen tillförs i form av protein. Brist på svavel visar sig i första hand som proteinbrist. 

Natrium (Na) bör alltid ges till hästar, antingen via en saltsten eller löst doserat i fodret. Så länge hästen har fri tillgång till vatten är inte överskott något problem. 

Klor (Cl) finns i ganska stora mängder i vallväxterna, men i mindre mängder i spannmål. Precis som natrium medverkar klor i kroppens syra-/basbalans (pH) och hjälper till att upprätthålla det osmotiska trycket.