Kalcium
Kalcium (Ca) är en av de mineralämnen som hästen har störst behov av. Brist på kalcium påverkar i första han skelettet och stora överskott kan ge försämrat upptag av andra viktiga makromineraler och ibalnd även orsaka magsår.
NATURLIG FÖREKOMST OCH BIOLOGISK TILLGÄNGLIGHET
Vanligtvis innehåller gräshö kalcium (förkortat Ca) och fosfor (förkortat P) i förhållandet 1,5-2,5, men det har även dykt upp partier med gräshö som har en Ca/P-kvot lägre än 1. Det är således viktigt att analysera sitt hö. Grovfodret är den stora kalciumkällan i hästens foderstat. Grovfoder med baljväxter som klöver och lusern har ett högre innehåll av kalcium än en gräsvall. Betfor är också en bra kalciumkälla. Upptaget av kalcium från kalciumfosfat är cirka 50 procent, från kalksten cirka 40 procent och ur grovfoder cirka 35 procent.
FYSIOLOGISK FUNKTION
Kalcium och fosfor är de mineralämnen som hästen har störst behov av. Ett olämpligt förhållande mellan dem kan ge lika negativa effekter som ren brist. De är även de mineralämnen som det finns mest av i hästens kropp. Den övervägande delen finns i skelettet och tänderna (cirka 99 procent). Kalcium utgör en strukturell komponent i skelettet. Skelettvävnaden fungerar som en kalciumreserv där ett utbyte mellan skelett och vävnader ständigt äger rum. Kalcium är dessutom nödvändig för att nervimpulserna och musklernas sammandragningar ska fungera normalt. Det påverkar vidare blodets koagulering.
Kalcium tas upp i tunntarmen och processen regleras av hormoner och vitamin D. De ser till att det är en ständig balans mellan den mängd som tas upp från fodret och skelettets utsöndring resp. inlagring samt avgången via svett, träck, urin och mjölk. Magnesium, fytat och oxalat kan öka hästens upptagning av kalcium.
BEHOV
Underhållsbehovet är uträknat så att hästen kan täcka de förluster som uppstår i ämnesomsättningen (träck och urin mm). Dräktiga ston måste ges ett dräktighetstillägg för att inte behöva ta av sina egna reserver. Stoet lagrar in den största mängden kalcium och fosfor under de sista dräktighetsmånaderna – dvs. när tillväxten av fostret är som kraftigast. Stomjölken innehåller också stora mängder kalcium – mest i början för att sedan sjunka vartefter fölet blir äldre.
Den växande hästens behov följer tillväxten och förändras alltså vartefter viktökningen avtar. Den största tillväxten av skelettet sker under fölets första levnadsår och behovet av kalcium är då som störst. Den arbetande hästen får också ett ökat behov beroende på förluster via svett och ökad avföring till följd av höga fodergivor. Dessa hästar får i vissa fall dessutom höga spannmålsgivor, vilket leder till en olämplig kvot mellan kalcium och fosfor.
BRISTSYMPTOM
Kvoten mellan kalcium och fosfor bör ligga mellan 1,2:1-1,8:1. Den växande hästen bör ligga i den övre delen av intervallet. Den får dock aldrig ligga under 1,1:1 till några hästar. Får hästen för mycket fosfor i förhållande till kalcium, uppstår kalciumbrist – trots att ämnet finns i tillräcklig mängd i fodret. Detta beror på att smältbarheten hos kalcium i dessa fall försämras. Kalciumbrist påverkar i första hand skelettet. Hos unga, växande djur leder kalciumbrist till rakitis (engelska sjukan) och hos vuxna djur kallas sjukdomen osteomalaci (benskörhet). Vid båda dessa tillstånd blir benen mjuka och deformerade samt bryts lätt. Svullna leder och stela ben kan också bero på kalciumbrist. Redan kortvarig brist eller obalans stör skelettutvecklingen hos den växande hästen. Vid kalciumbrist blir de motoriska nerverna ibland så överretade, att de får skelettmuskulaturen att dra ihop sig. Detta kan leda till kramper.
ÖVERSKOTT
För mycket kalcium i förhållande till fosfor är mindre allvarligt, och vuxna hästar kan utan problem klara av en Ca/P-kvot på 3:1. När kalcium kommer från en naturlig källa – som t. ex. lusern – kan till och med ännu högre kvoter accepteras så länge minimibehovet av fosfor är uppfyllt. Stora överskott kan dock ge försämrat upptag av fosfor, magnesium, järn, jod och mangan samt orsaka magsår hos häst. Hos den unga hästen kan ett överskott på kalcium leda till försämrad benkvalitet, då höga halter av kalcium i blodet fördröjer nybildningen av benvävnad. En balanserad tillförsel av kalcium är viktig hos unga hästar som växer, särskilt om dessa samtidigt utsätts för relativt hård träning (trav- och galopphästar)
