FOSFOR
Fosfor (P) är ett av de viktigaste mineralämnena. Ett överskott av fosfor påverkar smältbarheten hos kalcium vilket leder till kalciumbrist vilket kan uppstå ifall en foderstat innehåller för mycket spannmål och för lite grovfoder.
NATURLIG FÖREKOMST OCH BIOLOGISK TILLGÄNGLIGHET
Vanligtvis innehåller gräshö kalcium och fosfor i förhållandet 1,5–2,5:1, men det har även dykt upp partier med gräshö som har en Ca/P kvot lägre än 1. Det är därför viktigt att låta analysera sitt hö. Vallfodret är en bra fosforkälla och innehållet av fosfor varierar inte lika mycket som kalciuminnehållet. Det påverkas inte heller nämnvärt av grovfodrets innehåll av baljväxter.
Spannmål och biprodukter från mjöltillverkning är rika på fosfor. En del av fosforn i spannmålen är bunden till fytinsyra, men frigörs av jäsningen i grovtarmen och tas upp där. Hur mycket fosfor som tas upp beror även på fosforkällan, kalcium/fosforkvoten, pH-värdet samt fodrets totala fosforinnehåll och innehåll av kalcium, järn, aluminium, mangan, kalium, magnesium och fett. Enzymet fytas kan öka smältbarheten – och därmed – upptaget av fosfor till viss del.
FYSIOLOGISK FUNKTION
Cirka 80 procent av kroppens fosfor finns i skelettet och tänderna. Liksom kalcium är fosfor en viktig beståndsdel i skelettet, men en ganska stor del av den ingår dessutom i energiomvandlingen. Skelettet är en fosforreserv där utbyte mellan skelettet och andra vävnader ständigt sker. En del fosfor tas upp i tunntarmen, men den huvudsakliga upptagningen hos hästen sker – till skillnad från hos nötkreaturen – i grovtarmen. Upptagningen stimuleras av vitamin D.
BEHOV
Underhållsbehovet ska täcka in de dagliga förlusterna via träck och urin. Hos det dräktiga stoet lagras största mängden fosfor – liksom kalcium – in i fostret under de sista månaderna av dräktigheten, då tillväxten är som störst. Även i mjölken är behovet som störst under de första månaderna, för att sedan avta gradvis. Allt detta måste kompenseras via dräktighets- och digivningstillägg – dvs. för att stoet inte ska behöva ta av sina egna reserver.
Den växande hästens fosforbehov följer tillväxten och är som störst under det första levnadsåret. Kvoten mellan kalcium och fosfor bör ligga mellan 1,2:1–1,8:1. I stomjölk ligger kvoten av kalcium och fosfor mellan 1.8–2.5. Den växande hästens kvot bör ligga i det övre intervallet. Inte för några hästar får kvoten ligga under 1,1:1.
BRISTSYMPTOM
Det vanligaste symptomet på fosforbrist hos växande djur är rakitis, med skör skelettvävnad som följd. Kvarstår bristen, leder det även till minskad aptit. Detta påverkar tillväxten och reproduktionsförmågan. Tillförsel av större mängder järn, zink och magnesium hämmar fosforupptaget från tarmen genom att dessa ämnen bildar svårlösliga salter med fosforn. Dessa salter kan inte passera genom tarmväggen, utan följer istället med träcken ut.
ÖVERSKOTT
När hästen får för mycket fosfor, sjunker smältbarheten hos kalcium. Detta leder till kalciumbrist, vilken bl. a. kan visa sig som hyperparathyrodism – s. k. ”big head”. Problemet uppstår då foderstaten innehåller för mycket spannmål och för lite grovfoder
