Natrium
Natrium (Na) bör alltid ges till hästar, antingen via en saltsten eller löst doserat i fodret. Så länge hästen har fri tillgång till vatten är inte överskott något problem.
NATURLIG FÖREKOMST OCH BIOLOGISK TILLGÄNGLIGHET
Hästens foder innehåller relativt lite natrium. För att täcka underhållsbehovet bör hästen alltid ha tillgång till saltsten, även på betet. Natrium är det enda ämne som aldrig finns naturligt i tillräcklig mängd i bete.
Vanligt koksalt innehåller både natrium och klorid och kallas därför också för natriumklorid. Proportionerna natrium respektive klor är cirka 40/60. Hästar känner en naturlig hunger efter natrium och klorid, vilket de inte har efter andra mineralämnen. Flertalet växter innehåller för lite natrium för att hästarnas behov ska tillgodoses, och kan dessutom ha ett otillräckligt kloridinnehåll. Därför är tillförseln av koksalt viktig för en välbalanserad foderstat.
FYSIOLOGISK FUNKTION
Upptaget av natrium sker i den nedre delen av grovtarmen. Dess huvudfunktion är regleringen av kroppens syra-/basbalans (pH) och det osmotiska trycket. Natriumhalten i blodet är hårt reglerad och hästen sparar natrium genom att minska utsöndringen med urinen samt gör sig av med överskott genom att öka den. Natrium medverkar även vid nervimpulsernas överföring och är nödvändig för upptagningen av glukos och aminosyror. Musklernas förmåga till sammandragning är också beroende av en lämplig natriumkoncentration.
BEHOV
De största förlusterna av natrium sker via svettning. Hästens svett innehåller – till skillnad från människans – högre koncentration av natrium, kalium och klor än blodet. Under hårt arbete kan hästen därför förlora avsevärda mängder av dessa ämnen, särskilt om det är en varm dag.
En trav- eller galopphäst förlorar 10-15 liter vätska under en tävlingsdag och en distanshäst har ofta förlorat 20-40 liter när den går i mål. För hästar som svettas så mycket, räcker det inte med en saltsten för att ersätta natriumförlusten. De bör få löst salt inblandat i fodret dagarna efter prestationen. Det går också att lära hästarna dricka fysiologisk koksaltlösning – dvs. en lösning med samma salthalt som hästens blod.
BRIST
Hästar med saltbrist slickar eller tuggar på krubbor, staket, jord, stenar och andra föremål. De kan också utveckla s. k. pervers aptit, då de försöker slicka i sig urin och gödsel för att få i sig tillräckligt med salt. Hårremmen kan i vissa fall bli ruggig, tillväxten nedsatt och digivande ston får ofta nedsatt mjölkproduktion. Genom att blanda fysiologisk koksaltlösning – 9 gram salt i 1 liter vatten – kan man snabbt återställa hästens saltbalans efter svettdrivande arbete. Koksalt kan inte ersättas av produkter av typ Seltin.
ÖVERSKOTT
Så länge hästarna har fri tillgång till vatten är inte överskott något problem. Vid höjd natriumhalt i blodet reagerar törstcentrum i hjärnan – dvs. signalerar till hästen att dricka vatten. På grund av den hårda regleringen utsöndras ett överskott direkt med urinen. Det går därför inte att ”ladda” hästarna med natrium eller andra elektrolyter inför en prestation.
Unga föl tycks inte ha regleringsmekanismerna riktigt utvecklade, och de kan ibland slicka i sig så mycket salt att de får diarré. Saltstenen bör därför vara placerad så att de yngsta fölen inte når den. Om salthungriga hästar inte har tillräcklig tillgång till färskt dricksvatten, kan emellertid saltförgiftning inträffa. I sådana fall kan hästarna få rubbningar i fodersmältningen och svårt saltförgiftade individer dör i kramper.
