Perioder av intensifierad träning innebär alltid ett ökat energibehov. De flesta hästägare är medvetna om detta, och lär sig att anpassa ökningen till hästens individuella behov. Det finns andra situationer när det ökade energibehovet kan vara minst lika stort – samtidigt som det ofta förbises. Vistelse i sträng kyla innebär alltid en kraftig ”uppväxling” av energibehovet, vilket ofta underskattas. Många hästägare bortser också från att kombinationen av vind och regn ger en starkt avkylande effekt – vilken alltså måste kompenseras med ett ökat intag av energi. Om man inte gör det kommer hästen att bryta ner sitt kroppsfett för att producera värme – vilket innebär att den mister detta värmeisolerande fettlager och vid fortsatt kyla kommer in i en verkligt ond cirkel. Dräktighet, tillväxt och digivning är andra processer som är energikrävande. Energibehovet under dräktighetens avslutande fas och det starkt ökade behovet vid digivning underskattas ofta. Produktionen av mjölk innebär t ex ett kraftigt ökat behov av energi hos stoet. Under de tre första månaderna efter fölning är behovet särskilt stort. Man räknar med att behovet av energi då fördubblas jämfört med behovet under dräktighetens första månader (lågdräktighet).
ENERGIGIVANDE ÄMNEN – FLERA ”UPPTAGNINGSSTATIONER”
Protein, fett och kolhydrater i olika former bidrar alla till att ge hästen energi. Energi mäts i enheten Megajoule (MJ) och i Sverige används oftast begreppet omsättbar energi (OE eller ME) när man diskuterar foder och foderstater till hästar.
För att reda ut energibegreppen kan man se det som en trappa, där det högsta trappsteget symboliserar bruttoenergin, som är den totala energin hästen får i sig genom det den äter. Nästa trappsteg är smältbar energi, där har man tagit bruttoenergin och räknat bort energin som gått förlorad i hästens träck. För att komma ner till begreppet som används i Sverige – den omsättbara energin, har man räknat bort energin som försvinner ut i träck, urin och tarmgaser. Det lägsta trappsteget är nettoenergi, där har man räknat bort energi i träck, urin, tarmgaser och värme. Kvar blir det bara den energi som hästen faktiskt använder för prestation, tillväxt, mjölkproduktion etc. Olika länder använder ibland olika beteckningar för energi, så det gäller att vara uppmärksam på vilken form energin är angiven i. Smältbar energi (DE) används t.ex. ofta i Tyskland medan Danmark använder ett annat system där energin mäts i foderenheter (FE). Mer om olika beteckningar hittar du längst ner i denna artikel.
Upptagningen av energi sker på olika ställen längs hästens fodersmältningssystem. Den första stationen för upptag av energi är tunntarmen. Här tas lättsmälta energiämnen som t. ex. socker och stärkelse upp. Nästa anhalt för energiutvinning är hästens grovtarm. Här är det mikroorganismer som sköter omvandlingsarbetet, så att energin får en form som är möjlig för hästen att tillgodogöra sig. Av naturen är hästen skapad för att omvandla grovfoder. Det är grovtarmens omvandling av fibrer som ska tillgodose merparten av energibehovet. Genom att försöka ”peppa upp” tävlingshästar med stora givor stärkelserikt foder t. ex. havre, korn eller majs, motverkar man denna naturliga process. Man tillför energi till den upptagningsstation som har minst kapacitet för upptagning av energi (tunntarmen), vilket kan leda till att en stor mängd stärkelse passerar vidare till grovtarmen och orsakar där en obalans i mikrofloran. Högpresterande hästar bör således tillföras en fiberrik diet – så att en stor andel av energin tas upp via grovtarmen.
Störd muskelfunktion (stelhet, korsförlamning, etc.) är en relativt vanlig orsak till konvalescens och sänkt prestationsförmåga hos tävlingshästar. Det gäller speciellt hästar som med jämna mellanrum ansträngs intill gränsen för sin maximala kapacitet. Det handlar oftast om ett samspel mellan flera orsaker, men man vet med säkerhet att utfodringen spelar en stor roll. Höga givor av stärkelserikt kraftfoder tycks öka risken för störningar i muskelapparaten. Det är också nödvändigt att en muskel som ska utföra hårt arbete tillförs rätt sorts bränsle. En viktig energikälla vid arbete är de fettsyror som tillverkas av mikroorganismerna i hästens grovtarm. Det är viktigt att grovtarmen fungerar väl – och här har foderstatens innehåll av fibrer stor betydelse. Minst 60% av hästens totala energibehov täcks via grovtarmen vid måttligt arbete!
Hästens behov av energi beror framförallt på hur stor hästen är, hästens ålder, vilket arbete hästen utför samt hästens hull. Ytterligare faktorer som kön, typ av häst, dräktighet, digivning, grupphållning och inhysningssystem påverkar också energibehovet. När temperaturen börjar sjunka utomhus, ökar energibehovet något för hästar som hålls ute mycket eller hästar som hålls i lösdrift.
Energikällor
Fodrets energigivande komponenter är nödvändiga för hästens kroppsfunktioner. Både rörelseapparaten och de inre processerna i kroppen kräver energi som ”bränsle”. Hästägarens förmåga att anpassa foderstaten efter hästens behov har avgörande betydelse både för hästens prestation och för dess välbefinnande. Här skall vi ta upp några viktiga aspekter som berör hästens energibehov:
ÖKAT BEHOV
OLIKA ENERGIBEGREPP
Den måttenhet som vi i Sverige använder för att mäta energi är MJ (megajoule). Vi skall återkomma till olika länders sätt att ange energi på. Låt oss först se lite närmare på olika sätt att definiera energi på.
Bruttoenergi – den värmemängd som utvecklas då fodret förbränns fullständigt.
Smältbar energi – (DE) bruttoenergi minus energiinnehållet i avföringen.
Omsättbar energi – (ME) smältbar energi minus energin i urin och tarmgaser.
Nettoenergi – (NE) omsättbar energi minus den energi som ätandet och matsmältningen kräver.
I Sverige uttrycks energiinnehållet i foder i MJ omsättbar energi (ME). I t ex Danmark och Norge anger behov och foderinnehåll i NE och i enheten FU (food unit) och i Frankrike anger man också innehållet i nettoenergi. I Tyskland, England och USA använder man smältbar energi som begrepp. I USA använder man Mcal (megakalorier) som energimått – vilket även kan användas i vissa andra länder. Dessutom deklareras fodrets energiinnehåll ibland som energi per kilo foder, ibland per kilo torrsubstans av fodret. Av ovanstående framgår, att hästägare som använder importerade foder har anledning att vara uppmärksamma på hur innehållet av energi är deklarerat. Protein anges oftast inte i smältbart utan bara råprotein i %.
