Kolhydrater

Socker

Nedbrytning av socker

Socker är en icke strukturell kolhydrat, de enkla sockerarterna kallas monosackarider som kan kopplas ihop till t ex disackarider. För att kallas socker ska föreningen innehålla mindre än 10 monosackarider. I naturen finns socker i form av glukos och fruktos, det socker som finns i grovfoder är i huvudsak glukos. Hos hästen spjälkas de olika sackariderna med hjälp av enzymer till monosackarider som tas upp i tunntarmen. Fruktos omvandlas till glukos i levern. Socker är mycket lättsmält och höjer snabbt blodsockernivån.

Socker i foder

Socker finns i många olika råvaror. Grovfoder innehåller varierande mängd beroende på sammansättning, skördetidpunkt och lagringsform. Det flesta laboratorium analyserar socker som en del av grovfoderanalysen. Ett genomsnittligt hö har ca 10% socker i ts medan ett ensilage har lägre innehåll då en del av sockret förbrukas i ensileringsprocessen. Råvaror med hög andel socker är t ex melass och melasserad betfiber, melass innehåller ca 60% socker i ts. Spannmål och lusern har ett lägre innehåll, bara ett par procent. Fabrikstillverkade foder har ca 3-5% socker, beroende på användningsområde.

Socker som energikälla

Socker är liksom stärkelse en energikälla och bidrar även till god smaklighet. Hästen är anpassad för att äta socker och har inga problem att äta kontrollerade mängder socker, som beskrivs ovan innehåller dess naturliga föda, gräs, runt 10% socker.

För mycket socker

Det finns många sjukdomar som kopplas till intaget av socker och det pågår mycket forskning kring hur intaget av socker påverkar hästens hälsa och välbefinnande. Vill man minska på intaget av socker bör man välja ett ensilage istället för hö där ensileringsprocessen förbrukat en stor del av sockret.

Stärkelse

Nedbrytning av stärkelse

Stärkelse är en icke strukturell kolhydrat (polysackarid) uppbyggd av glukosmolekyler. Det finns två typer, amylos som är ogrenad och amylopektin som är grenad. Nedbrytning av stärkelse sker med enzymet amylas. Hos hästen lagras nedbruten stärkelse (glukos) som glykogen, både i levern och i musklerna. Amylas finns i låga koncentrationer i bukspottet som tillförs i tunntarmen för att bryta ner stärkelsen. Därför kan inte hästen bryta ner stora mängder stärkelse på en gång, mängden amylas räcker till ca 150 g stärkelse/100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle. Totalgivan av stärkelse bör inte vara mer än 500 g/100 kg kroppsvikt och dag (uppdelat på flera tillfällen). Osmält stärkelse följer med ner i grovtarmen och kan orsaka problem i form av feljäsningar i den vidare matsmältningen. Vid enzymatisk nedbrytning av stärkelse i tunntarmen blir dessutom energiutbytet för hästen större än om stärkelsen ska jäsas av mikroorganismer i grovtarmen.

Stärkelse i foder

Stärkelse finns t ex i spannmål. Eftersom strukturen på stärkelsen är olika i olika spannmålsslag har de olika smältbarhet. Genom att processa kärnan genom t ex ångkokning kan man påverka stärkelsens smältbarhet. Havre har en lättsmält stärkelse medan stärkelsen i framförallt korn och majs har sämre smältbarhet och därmed med fördel bör processas. Detta kan vara en del av förklaringen att vissa hästar upplevs heta när de får havre, stärkelsen är lättsmält och tas snabbt upp i tunntarmen och höjer blodsockernivån. I grovfoder är nivån av stärkelse låg, liksom i råvaror som t ex betfiber och lusern. Generellt innehåller müslifoder mer stärkelse än pelleterat foder eftersom det är lättare att använda fiberrika råvaror i en pellets. Fiberrika råvaror upplevs som mjöliga i en müsli och behöver pelleteras ifall de ska användas i müsli. Det kan därför vara stor skillnad i stärkelsenivå mellan olika foder och det är viktigt att ta reda på innehållet.

Stärkelse som energikälla

Hästen använder framförallt stärkelse som energikälla, då det är lättsmält och kan användas till explosivt muskelarbete. För att fungera optimalt behöver hästen energi även från andra näringsämnen, läs mer under avsnitten om fett och fiber.

För mycket stärkelse

Ett överskott av stärkelse som inte hinner tas upp i tunntarmen följer med vidare ner i grovtarmen där det kan orsaka problem med feljäsningar. Detta kan yttra sig på flera sätt, t ex genom lös mage. Var därför noga att följa de maxrekommendationer som finns och att titta på hästens avföring och allmäntillstånd om det finns risk att du ligger i det övre intervallet vad gäller stärkelse i foderstaten.