fodrets väg genom hästen magsäcken.jpg

MAGSÄCKEN – EN STATION PÅ VÄGEN

Många föreställer sig magsäcken som en slags ändstation där den slutliga näringsutvinningen sker. Så fungerar det emellertid inte hos någon däggdjursart – och allra minst hos hästen. Dess magsäck är i förhållande till kroppsvolymen och det övriga fodersmältningssystemet anmärkningsvärt liten och födan tillbringar tämligen kort tid i magsäcken.

In- resp. utflödet av maginnehåll sker via två magmunnar. Den övre av dessa bildar en kraftfull förslutning som förhindrar återflöde av gas eller maginnehåll. Det är därför hästen varken kan kräkas eller rapa. Om ett överskott av gas uppstår i magsäcken, kan hästen således inte ”lätta på trycket”. Därför kan magsäcken vid vissa typer av kolikanfall bli uppspänd.

Gasbildning i magsäcken och tarmarna uppstår då stärkelse genom mikroorganismers inverkan förjäses. Denna process är en naturlig del av fodersmältningen och normalt går den gas som uppstår vidare i tarmsystemet där den delvis absorberas. Kraftig förjäsning i magsäcken beror också ofta på att hästen äter för mycket under kort tid eller på att den fått i sig olämplig föda. Behandlingen består oftast i att veterinären via näshålan för ned en sond genom den övre magmunnen och på detta sätt avlägsnar gas och maginnehåll så att trycket i magsäcken minskar.

"Skapad för ständigt ätande"

Hästens magsäck är liten i förhållande till den totala kroppsvolymen – och som gräsätande stäppdjur är den i princip skapad för ständigt ätande. Därför bör man utfodra relativt ofta och relativt lite åt gången.

Med tanke på magsäckens begränsade volym är det angeläget att hästen ges tillfälle till flera mål om dagen. Hästen är i stort sett skapad för ständigt ätande – vilket den också ägnar sig åt under vistelse i fullständig frihet. Ju färre mål man erbjuder hästen desto större risk för fodersmältningsrubbningar. Försök visar att hästar som under stallvistelse har fri tillgång till foder ägnar upp till 18 av dygnets timmar till att äta. Man har också sett att hästar kan tillgodogöra sig samma mängd foder bättre om det utfodras uppdelat på flera mål jämfört med färre mål.

 

I nedre delen av magsäcken blandas födan med sur magsaft. Denna har en viktig funktion i att avdöda främmande bakterier, fräta på fodrets yta så det blir mer lättillgängligt samt att aktivera enzymer som bryter ner fodret. Den nedre magmunnen ”portionerar ut” det maginnehåll som är färdigt att gå vidare ned till tunntarmen, vilket är nästa anhalt.

Om syran i magsäcken inte blir tillräckligt buffrad kan det bildas sår på magsäckens slemhinna, s. k. magsår. Risken för magsår ökar om hästen utfodras med en låg andel fibrer, mycket stärkelse, långa utfodringsintervall eller om tillgången till vatten är begränsad. En stor andel av de hästar som har magsår visar inga symptom, men de symptom som man har kunnat relatera till magsår är minskad aptit, minskad kroppsvikt, lös avföring och milda magsmärtor. Är man orolig för att hästen lider av magsår bör man i första hand kontakta veterinär som kan ställa diagnos och sedan se över utfodringsrutinerna.