MIKROMINERALER

Koppar (Cu) är nödvändig för de enzym som deltar i järnomsättningen. Vid kopparbrist påverkas produktionen av hemoglobin negativt och då järnet tillvaratas sämre kan hästen få blodbrist.

Kobolt (Co) är en mikromineral som hästen behöver i mycket små mängder. Dess enda kända funktion är som en nödvändig komponent i vitamin B12, vilket tillverkas av mikroorganismerna i grovtarmen.

Jod (I) är nödvändig för en normalt fungerande sköldkörtel. Brist på jod orsakar sjukdomen struma med förstorad sköldkörtel. Dräktiga ston som får jodbrist lämnar svaga eller dödfödda föl.

Selen (Se) är viktigt för immunförsvaret, då det är av stor betydelse för de vita blodkropparnas förmåga att döda mikroorganismer. Hästar som ges mineralfoder i sin foderstat får oftast sitt behov täckt. Hästar som enbart äter grovfoder behöver alltid ett tillskott av selen då vi har väldigt selenfattiga jordar i Norden.

Järn (Fe) är ett ämne som ofta diskuteras. Det torde knappast vara överdrivet att påstå att det råder en hel del fördomar när det gäller hästars behov av detta grundämne. Hästens förmåga att lagra järn i kroppen är vid jämförelse med andra djurarter fullständigt unik.

Fluor (F) är nödvändig för normal bildning av tänder och ben och det är välkänt att fluor förhindrar karies. Fluorbrist är extremt ovanligt hos häst och anses inte som något problem.

Zink (Zn) finns rikligt i jäst, kli och groddar i sädesslagen. Bristsymtom när det gäller zink är ovanliga. Brist på mikromineralen kan leda till minskad aptit, hovskador, håravfall samt hudproblem på extremiteterna och huvudet.

Mangan (Mn) finns i de flesta fodertyper och mängden påverkas av jordmån, gödsling och växtslag. Kroppens innehåll av mangan är litet. De flesta vävnader innehåller endast spår av ämnet, och det mesta finns i skelettet, levern, njurarna, bukspottkörteln och hypofysen.

Molybden (Mo) finns i enzym som är nödvändiga för bildandet av urinsyra. Överskott av molybden ger upphov till koppar- och svavelbrist.

Kisel (Si) ingår i skelettvävnaden samt i bindväv och senor. Spannmål innehåller relativt stora mängder kisel och brist torde vara ovanlig hos hästar. Hästens förmåga att ta upp kisel är begränsad så risken för skadligt överskott torde vara minimal. Man har sett ett positivt samband mellan tillförsel av kisel och skadefrekvensen hos galopphästar samt mellan kisel och hovarnas kvalitet.

Krom (Cr) är viktigt både för nedbrytningen av kolhydrater och fett och behövs även för att insulinet ska kunna lagra in glukos i vävnaderna. Krom som är bunden i organisk form tas lättast upp av hästen.