kraftfoder-spannmål-1080x400.jpg

SPANNMÅL

De olika sorters spannmål som används för utfodring av hästar innehåller till övervägande delen proteiner av tämligen låg kvalitet. Halterna av livsviktiga aminosyror som lysin och metionin ligger lågt – liksom kalciumvärdet och inslag av vitamin D. 

Svenska undersökningar har visat att spannmål som ges till hästar bör vara varmlufttorkad. Havre som torkats enbart i kalluft har t ex visat sig innehålla höga halter av giftbildande svampar, vilka bland annat kan förorsaka njurskador och luftvägsproblem. Nedan har vi valt att fokusera på fyra vanligt förekommande spannmål till hästar och dess egenskaper. 

Havre

Havre av god hygienisk kvalitet är ett bra hästfoder. Jämfört med andra spannmålslag är den relativt rik på fett och fibrer och den håller en lägre stärkelsehalt än annan spannmål. Den har också en relativt bra balans mellan de aminosyror som bildar protein. Ur hygienisk synpunkt finns det emellertid vissa risker som gör att man bör vara mycket noga vid sitt inköp av havre.

Av de sädesslag som används som kraftfoder till hästar redovisar havre de högsta halterna av protein. Problemet är att om man vill tillgodose den vuxna hästens behov av energi genom att höja havregivan uppstår lätt ett överskott av stärkelse. Hästens förmåga att bryta ner stärkelse är, som vi nämnt i tidigare kapitel, begränsad och om större mängder osmält stärkelse kommer ner i grovtarmen, kan allvarliga störningar uppstå. Man bör i stället försöka ge energitillskottet i form av fett och fibrer, vilka inte medför denna risk för skadlig inverkan.

På havrens pluskonto noterar vi att den är rik på fett och fibrer (växttråd). Fettet är emellertid mycket känsligt för kontakt med luftens syre. Vid krossning av havre delar man sönder havrekärnan så att den kommer i kontakt med syre. Härvid oxideras (härsknar) fettet och näringsinne­hållet minskar. Därför bör krossad havre alltid utfodras nykrossad.

En specialodlad högfettshavre – utvecklad speciellt för hästar – finns på den svenska marknaden. Den höga fetthalten innebär att hästen tillförs energi i en mer skonsam form, då fett är en mer skonsam koncentrerad energikälla än stärkelse (vilken kan förorsaka mer bekymmer med mjölksyra i musklerna). Detta kan göra en stor skillnad för hästar som utför explosivt muskelarbete eller utsätts för ansträngning under längre tid. Det är dock viktigt att komma ihåg vad vi tagit upp i tidigare kapitel; fett är skonsammare energikälla än stärkelse, men hästens förmåga att ta upp fett är begränsad. Det är därför nödvändigt att anpassa givan av fettrikt kraftfoder så att hästen faktiskt kan ta upp och använda den energi som finns i kraftfodret.

Havre är det spannmålslag som oftast drabbas av mögelangrepp ute på fältet, eftersom det tjocka skalet kring havrekärnan erbjuder gott fäste för sporer. Hästar med kraftfoderstat som baseras på havre kan utsättas för stor hälsomässig belastning om fodret är av undermålig hygienisk kvalitet.

Vid lagring av havre och annan spannmål är det viktigt att denna har en vattenhalt som är lägre än 13%, detta för att spann­målen ska tåla att lagras under en längre tid.

Om spannmålen har en högre vattenhalt än detta förkortas lagringstiden väsentligt och risken för att det ska börja växa t. ex. mögel i spannmålskärnorna är stor.

Havre som drabbas av svampangrepp blir ofta mörkare till färgen än ”frisk” havre. Kraftigare mögelangrepp känns även på lukten, och den ”stickiga” mögeldoften har de flesta erfarna hästägare lärt sig att känna igen och avsky. Det kan emellertid vara mycket svårt att upptäcka mögelinväxt i havre, och för att vara på den säkra sidan bör man ta ett prov som skickas för laboratorieanalys. Säkerheten kan ökas genom att man anlitar en foderleverantör som använder sig av varm- eller hetluftstorkning. 

Havrekli

Havrekli är en biprodukt från havre som livsmedelsindustrin förädlar till t. ex. gryn eller flingor. Den är rik på växtfibrer och har därför en gynnsam effekt på hästens fodersmältning. Havrekli ingår i vissa färdigfoder och används inom livsmedelsindustrin.

Korn

Kornets halt av högvärdigt protein är lägre än havrens. Bl a är halten av lysin mycket lägre vilket gör proteinkvaliteten mindre lämpligt för växande hästar. Fetthalten är också tämligen låg, inslaget av fibrer är tämligen lägre än havrens. Kornet innehåller en ganska stor mängd lättsmält energi. Traditionellt har korn också använts för att ”dämpa” hästar som har tendens att bli för heta med enbart havre som kraftfoder.

Korn bör krossas för att hästen ska kunna tillgodogöra sig dess näringsinnehåll.

Vete

Proteinvärdet i vete är jämförbart med kornets men av lägre kvalité. Energivärdet är relativt högt medan fiberhalten är låg. Vete innehåller ett proteinämne (gluten) som gör att det blir ”klistrigt” då det under tuggning blandas med saliv.

Vetekli

Vetekli är skalet kring vetekärnan och en biprodukt då vetet mals. Det användes förr som ett proteintillskott, men har nu till stor del ersatts av bättre proteinkällor. Vetekli har goda dietiska egenskaper och kan ges till hästar som har en benägenhet för förstoppningskolik (dock alltid uppblött), eftersom vetekli absorberar vätska och håller vatten kvar i matsmältningskanalen.

Majs

Proteinvärdet i majs är mycket lågt eftersom det till stor del innehåller proteiner som hästen inte kan tillgodogöra sig.

Majs är däremot mycket energirikt, men samtidigt fattigt på fett och fibrer. Det handlar (liksom för korn) om energi i form av stärkelse, vilken under mjölksyrabildande bakteriers inverkan kan ge upphov till försurning av grovtarmens innehåll och försämrad upptagning av viktiga mineraler samt andra näringsämnen. Liksom korn och vete bör majs blandas med havre eller ett fiberrikt kompletteringsfoder. Grunden i foderstaten bör dock fortfarande utgöras av en riklig grovfodergiva.

Relaterade artiklar: