vanliga brister i svenskt grovfoder

Grovfodrets näringsmässiga sammansättning påverkas av skördetidpunkt, frösorter, markens beskaffenhet, odlingsläget, gödslingen och valet av de arter man odlar. Fodrets innehåll av protein och energigivande ämnen är till stor del för odlaren att påverka. Mineral- och vitamininnehållet är det betydligare svårare att styra, här spelar den naturliga jordmånen, skördeförhållandena och andra geografiska faktorer en avgörande roll.

Brist på grundämnet selen råder i större delen av vårt land. Foder som odlas på svensk jord kan dessutom ha brist på ytterligare några grundämnen som t. ex. svavel, koppar och natrium. Det är främst brist på dessa ämnen som gör det nödvändigt att använda mineralfoder eller mineraliserat färdigfoder.

Det är ofta dyrt och praktiskt svårt att avhjälpa över- eller underskott av vissa grundämnen på odlingsstadiet. Man får istället korrigera hästens intag genom tillskottsfoder som är anpassade till ovanstående brister eller överskott. Det kräver såklart en analys av grovfodret så man kan välja ett passande kompletteringsfoder.

Foto: Mårten Svensson

Relaterade artiklar:
Så tolkar du grovfoderanalysen

Ett analyserat grovfoder betyder inte per automatik att det är ett bra grovfoder – men en analys på ett grovfoder kan ge en fingervisning om vilken typ av hästar just det grovfodret passar till och om man eventuellt behöver komplettera foderstaten med något. Närings- och mineralinnehåll i grovfodret kan variera kraftigt beroende på flera olika faktorer såsom skördetidpunkt, gödsling och markens egenskaper. Därför blir det inte rätt om man ska räkna foderstat på ”standardvärden” för grovfoder – eftersom det inte finns några.

 
BETE - FÖRBISEDD NÄRINGSKÄLLA

Det är fullt logiskt att betrakta betesgräs som ett fodermedel i sig – och dessutom som ett viktigt sådant. Många hästar har ju under flera månader årligen betet som enda näringskälla, därför är det riktigt att skärskåda betet ur strikt näringsmässig synpunkt.
GROVFODRETS HYGIENISKA KVALITET

När man pratar om hygienisk kvalitet i foder menar man oftast förekomst av mögelsvamp, bakterier, eller sådant som mögelsvampar och bakterier har bildat – till exempel sporer eller toxiner. Både hö, hösilage och ensilage har sina utmaningar när man pratar om hygienisk kvalitet.