grovfoder-konserverat-1080-400.jpg

konserverat grovfoder

Eftersom tillgången på färskt gräs är begränsad under vintern, behöver sommarens gräs konserveras för att användas under stallperioden. Det finns i huvudsak två olika sätt att konservera gräs, genom torkning eller genom inplastning.

Torkat grovfoder är det vi kallar för hö. Det har en torrsubstanshalt på runt 84% och kan torkas på flera olika sätt. Vanligtvis förtorkas det ute på fältet några dagar och sedan kan det antingen köras in som löst hö eller pressas i fyrkants- eller rundbalar och torka inne på skullen efteråt. Ett gammalt sätt att torka hö och som fortfarande används ibland är att torka höet på hässjor. Då gör man som en ställning på fältet där höet ”hängs upp” för att torka.

Eftersom hö måste ligga ute och torka i några dagar innan man kan köra in det i ladan är det väldigt känsligt för plötsliga väderförändringar. Ofta är det en chansning när man vågar slå gräset för att det ska hinna torka innan nästa regn kommer. Ett gräs som ligger ute och råkar ut för flera regnskurar riskerar att tappa både färg och näringsmässig kvalitet.

inplastat grovfoder

Ett annat sätt att konservera grovfoder är genom att plasta in det. Vanligtvis behöver även gräs för inplastning förtorkas ute på fält, men inte lika länge då det inte behöver bli lika torrt som hö. Inplastat grovfoder kallas för ensilage eller hösilage. Skillnaden mellan dessa är att ensilaget har en lägre torrsubstanshalt än vad hösilage har. Ofta kallar man ett grovfoder med upp till 40% torrsubstans för ensilage och mellan 40% och 80% torrsubstanshalt för hösilage.

Till hästar är det vanligast att plasta in grovfodret i fyrkants- eller rundbalar av lite olika storlek. Det är viktigt att man anpassar storleken på balen till hur många hästar man har, annars kan det ta för långt tid från det att man öppnar balen till det att balen är slut, vilket kan medföra att den hygieniska kvaliteten påverkas negativt.

När man konserverar ett grovfoder genom att plasta in det sätter man igång en så kallad ensileringsprocess. Det betyder enkelt förklarat att mjölksyrebakterier som finns naturligt på växterna börjar förbruka syre och socker och tillverka mjölksyra för att sänka pH och göra miljön syrefri inne i balen. Ensileringsprocessen fungerar olika bra beroende på hur mycket vatten det finns i balen. Finns det mycket vatten tillgängligt kommer i princip allt socker att förbrukas och pH kommer att sjunka ordentligt (pH <4,5), är det en torrare bal kommer en viss del av sockret att förbrukas och pH kommer att sjunka – men inte lika mycket som i en blötare bal.

En väl fungerande ensileringsprocess leder till att det konserverade grovfodret är stabilt för lagring och kan, så länge plasten är intakt och det inte kommer in något syre, lagras väldigt länge utan några större näringsmässiga förluster. Har man däremot plastat in ett grovfoder där det t. ex. kommit in jord, smuts eller någon liten gnagare med in i balen, finns det en risk att grovfodret inte kommer att ensileras ordentligt och den hygieniska kvaliteten försämras ordentligt. Likaså om plasten gått sönder och det kommit in syre i balen, då försämras den hygieniska kvaliteten avsevärt och hela balen kan behöva kasseras.