DET DRÄKTIGA STOET
Ur utfodringssynpunkt kan man dela in dräktigheten i två perioder; den första omfattar de inledande åtta månaderna och den andra omfattar de sista tre månaderna – högdräktigheten. Vi kommer gå igenom båda dessa perioder men med störst fokus på den andra. Det är under andra perioden som fostrets tillväxt ökar dramatiskt och därmed också stoets behov.
Normalt går ett sto dräktigt 335-345 dagar, oftast med en viss förskjutning beroende på tidpunkten för betäckning. Ju tidigare betäckning, desto längre går stoet i allmänhet dräktig.
Ur utfodringssynpunkt kan man dela in dräktigheten i två perioder. Den första omfattar de inledande åtta månaderna. Fostrets tillväxt är då tämligen liten och i allmänhet räcker det med en normal foderstat för att hålla stoet i gott hull och i god allmän vigör.
Den andra perioden av dräktigheten omfattar de sista tre månaderna – högdräktigheten. Fostrets tillväxt ökar nu dramatiskt, därmed ökar också behovet av bl. a. protein, kalcium och fosfor avsevärt. Energibehovet ökar emellertid inte i motsvarande grad. Med en traditionell foderstat kan det därför vara svårt att tillgodose det ökade proteinbehovet utan att hamna på för höga energivärden. Det är lätt att underskatta fostrets tillväxttakt under dräktighetens slutfas och det handlar faktiskt om en ordentlig ”uppväxling”. 2/3 av födelsevikten uppnås under de sista 4 månaderna – och en fördubbling av fostrets vikt sker under de sista 2 månaderna! Eftersom protein är grundmaterialet i all kroppsvävnad, är det mycket viktigt att proteingivan verkligen matchar den kraftiga fostertillväxten.
Under slutet av dräktigheten kommer fostret genom sin ökade storlek att minska utrymmet för grovfoder i stoets fodersmältningssystem. Stoets förmåga att ta in stora mängder grovfoder minskas därmed och proteinintaget kan behöva säkras upp med ett mer koncentrerat proteintillskott. Det finns speciella tillskottsfoder med anpassad proteinkvalitet för denna kategori hästar. Fiberintaget är som alltid mycket viktigt för fodersmältningsfunktionen, därför är det viktigt att det foder som tillförs har ett tämligen koncentrerat innehåll av fibrer.
Den extra fodergiva man tillfört stoet under högdräktigheten och digivningsperioden bör tas bort så snart fölet skiljts av. I många fall kan man ta bort kraftfodret ännu tidigare för att stoets juver lättare ska sina ur och risken för mjölkstockning minskas.
