Enögda drottningen regerar

– Ja, vi hade ju planer på att sälja henne, berättar Wilma. Men nu blev det ju inte så … jag tänker att det hände väl av en anledning.

Efter en lång rehab började Wilma hoppa henne igen. Wilma kände sig lite tveksam till en början, men det gjorde inte Cicci. Cicci ville hoppa, och Cicci är van att få som hon vill.

– Hon är så otroligt speciell, säger Wilma. Det ska vara på hennes villkor, allting. Men hon har verkligen har fått vara sig själv. Jag accepterar henne för den hon är. Och då kan jag faktiskt få som jag vill, i alla fall någon gång ibland.

Cicci är drottning i stallet, det är inte bara Wilma som ska behaga henne. En lustig slump är Ciccis morfar Tornesch, som hoppade EM 2011 och 2015 med  Malin Baryard Johnsson, också bara hade ett öga. Det kanske är fråga om en dynasti?

WILMAS EGEN KARRIÄR tog fart tidigt, med EM-brons som Young Rider tillsammans med det svenska laget 2012. Och sedan blev det EM-guld i lag, tillsammans med Cicci 2023.

– Det var faktiskt någon som frågade mig vad jag gjort alla år däremellan, säger Wilma och skrattar. Men det är ju så att om man inte har resurser att köpa färdiga hästar, så får man utbilda dem själv. I några år hade jag ingen riktig topphäst.

– Visst fanns drömmen där, säger Wilma, men samtidigt är jag ganska realistiskt lagd. Man kan ju bara drömma med det man har, och med hästar går det inte att forcera fram något.

Men så kom Cicci, och blev kvar. Hon ville hoppa högre och högre, men Wilma skyndade långsamt. Cicci fick ta god tid på sig, men till slut gick hon stora klasser.

Wilma minns att första gången hon blev uttagen i senior-landslaget kändes det stort.

– Det är klart att det var en jättegrej, säger Wilma. Laget var ju så starkt också. Det var ju en otrolig känsla, att vi kunnat ta varandra hit, Cicci och jag. Hon hade aldrig gått på den här nivån innan, och jag hade aldrig ridit på den här nivån innan. Så det var absolut en speciell känsla.

SOM TÄVLINGSRYTTARE tycker Wilma att den mentala biten är väldigt intressant.

– Sporten är mycket mer mental än vad man kan tro, säger Wilma. Det är mycket känslor, mycket som ska fungera.

Själv har hon då och då haft hjälp av en mental tränare, som lärt Wilma att lyssna på sig själv, och att bli lite mer varse om hur hon fungerar i olika sammanhang. Men det viktigaste är kanske att lära sig hitta ljusglimtar även om det är motigt.

– Jag är ganska sträng mot mig själv, säger hon. Men jag har fått träna på att hitta den här goa känslan i mig själv. Ofta kan man ju hitta något litet som är bra – då ska man fokusera på det. Och så får man aldrig glömma bort att det är kul, och att man älskar att jobba med hästarna!

En annan viktig del är familjen.

– Jag har alltid haft mycket stöd av dem, berättar Wilma. Och det betyder verkligen jättemycket. Det kan vara något enkelt, att ringa något av mina syskon och bara prata lite. Det är så lätt att bara snöa in på sin värld, men att prata om andra saker då och då är viktigt för huvudet.

Wilma blir sällan nervös när hon tävlar, och dyker det upp lite fladder i magen tycker hon nästen bara att det känns skönt.

– Jag har faktiskt aldrig sett nervositeten som någonting dåligt, säger Wilma. Jag gillar en utmaning. Och är jag lite nervös, känner jag att jag är på hugget, och det är bra.

Men nervositeten får inte ta överhanden. Som med allt annat finns det knep att ta till, som går ut på att lura hjärnan att man är lugn.

– Är man lite stressad andas man ofta dåligt, säger Wilma. Då funkar ingenting till slut. Och här är det viktigaste att andas över huvud taget.

WILMA ÄR EN GANSKA NY ANVÄNDARE av KRAFFT, och hon är väldigt nöjd hittills.

– Ja, framförallt för att det fungerar väldigt bra för Cicci, berättar Wilma. Hon har alltid varit lite överviktig, men ändå behövt ganska mycket energi, så hon har varit svår att fodra på ett bra sätt.

Nu får Cicci SPC Fiber, vilket Wilma säger har gjort henne mer stabil.

– Nu är hon inte så fullt så explosiv, säger Wilma. Hon har en mer jämn energikurva, och mår verkligen bra.

Wilma ser många fördelar med att få goda råd från KRAFFTs foderrådgivare.

– Alla hästar är väl inte lika speciella som Cicci, men jag har många heta hästar, säger hon. Så jag har haft väldigt bra hjälp av KRAFFT, vi går igenom hur man tycker att hästarna ser ut och pratar om ifall man vill ändra någonting. Det är alltid någon som kan svara på frågor och guida.

Wilma gillar hela SPC-serien, och även mashen får högsta betyg.

– Ja, Low Starch Gastro Mash® älskar de, säger Wilma. Jag ger det på morgonen och det verkar hästarna trivas med, att börja dagen med lite mash och hö.

Ytterligare en fördel som Wilma ser med KRAFFT är att det är svenskt.

– Det tycker jag är roligt, säger Wilma, när man är svensk så vill man stötta bra svenska företag.

Hon delar också med sig av ett foderknep hon använt sig av med Eleven, som vill ha koll på allt och glömmer bort att äta grovfoder när hon står i boxen.

– Hon tar en tugga, men sedan börjar hon spana runt, säger Wilma. Hon får ju inte missa någonting, så hon har svårt att hinna äta! Men vi har kommit på att om vi lägger höet utanför boxen, och låter henne stå med öppen dörr, så kan hon äta och spana samtidigt.

WILMA BOR SEDAN FLERA ÅR tillbaka i Nederländerna, och driver företaget Salio Stables. Som de flesta andra har hon svårt att hinna med annat än hästarna, men hon gillar att baka.

– Jag tycker det är lite terapi, säger Wilma. Man behöver inte tänka på någonting. Jag bakar gärna kanelbullar eller bröd, typ filmjölksbröd med kärnor och frön. Men här finns varken filmjölk eller rätt sorts mjöl.

Förutom ridningen försöker hon hålla sig i form, mest med löpning och hundpromenader.

– Det är svårt att hinna träna, säger Wilma, så jag har gått över från att ha dåligt samvete till att inte hinna träna med en PT till att träna när jag kan. Jag snör bara på mig skorna, och springer. Det är skönt för huvudet det med.

Något som hon tar sig tid med är att träffa en osteopat varannan vecka.

– Det är ju lätt att bli lite sned, busar en häst lite kan jag ju dra till någonting. Men genom att jag blir justerad och rak, så hinner det inte sätta sig. Man måste hålla som ryttare, avslutar Wilma.

_{Teksti: Noomi Heberts
Kuva: Ashlee Banks Harrison}