PEDER BRUKAR INTE VARA nervös när han tävlar. Men han menar att det kräver djup koncentration, och för att hitta den koncentrationen förlitar han sig på sina rutiner.
– Rutinerna finns där så att man har en plan att följa även om man skulle bli nervös eller någonting händer, säger Peder.
Både ryttare, häst och resten av teamet vinner på att ha rutiner att luta sig tillbaka på. Man har ett recept, och man vet att om man följer det, så brukar det gå bra.
– De är också bra för att man inte ska behöva fatta beslut när man inte är i perfekt mentalt skick, säger Peder. När man är avspänd och utvilad, då är det mycket lättare att fatta beslut än om man är trött eller om det har gått dåligt eller det plötsligt blir tidspress. Men har man en upplagd plan som man har prövat varje helg under många år, kan man vila i det.
Hästar är vanedjur, och om de vet precis vad de ska göra och har gjort det förut känner de sig trygga. Så planen gör att de oftast inte blir nervösa de heller.
FÖRUTOM ETT STALL FULLT med hästar och en kalender full av tävlingar, är Peder en sann allkonstnär. Både konst och innovationer lockar. När Peder får frågan om mångsyssleriet berikar honom som ryttare eller stjäl tid från att bli en bättre ryttare får han tänka efter lite.
– Det är bra fråga … säger Peder. Men jag skulle säga att det berikar en som ryttare och människa.
Som vanligt är det tiden som inte riktigt räcker till, så just nu har Peder lagt målandet på hyllan. I stället satsar han på ta fram lätt och bekväm utrustning för häst och ryttare.
– Jag designar och provar och förbättrar, säger Peder. Det är väldigt inspirerande och roligt, och kreativt.
Förutom att umgås med familjen tycker Peder om att följa årstidernas växlingar på gården och i naturen. Han planterar gärna ett träd eller en buske, och ser hur växterna växer upp.
– Jag har planterat två magnolior utanför köksingången, berättar Peder, så dem går jag förbi varje dag. Nu ska de slå ut när som helst, sådant gillar jag att följa.
Även om Peder säger att han inte ser sig som någon konstnär, är det gärna något han ser sig själv pyssla med längre fram.
– Nu hoppas jag ju att jag har några år till kvar i sadeln, säger Peder, men på sikt tänkte jag kanske börja skulptera lite. Inte göra någon karriär på det, utan för att må bra och för att det är roligt.
Text: Noomi Heberts
Foto: Isak Rautenberg, Hanna Heinonen, Stefan Lafrentz