Louise Romeike har många strängar på sin lyra

– Jag har ju alltid ridit, berättar Louise. När jag var liten hade jag inställningen ”ju mer ridning, desto bättre”. Och när jag började tävla, tyckte jag att träningen blev roligare ju svårare och seriösare det blev, dressyren också. Så då bestämde jag mig för att satsa.

Satsningen har lett till både EM-silver och ett EM-brons i lag, och många segrar och fina placeringar i stora klasser. Till vardags driver hon ett fälttävlansstall, Stall Romeike, tillsammans med sin man, och paret har en liten dotter.

Louise tror att hennes styrka som ryttare ligger på det mentala planet. Men hon tycker det är svårt att dela med sig av tips på hur man ska förbereda sig inför en tävling.

– Det är något jag verkligen märkt när jag tävlat i lag, hur olika alla är, säger Louise. En del vill ha någon att bolla med, andra vill träna stenhårt själva … medan andra kanske behöver sova mer, eller vara mycket för sig själv. Man får hitta det sätt som passar bäst, inget är rätt eller fel!

EN BRA FÄLTTÄVLANSHÄST ska kunna allt – dressyr, terräng och banhoppning. Men Louise säger att grunden är att hästen hoppar bra.

– Det är ju det mesta man gör, hoppning i terräng eller på bana, säger Louise. Sedan är inställningen viktig också, att hästen tycker det är kul. Förr red man bara på fullblod, men det är inte lika viktigt nu, när fart-delen av terrängen är borta. Men fullblod eller hästar med mycket fullblod i sig brukar vara bäst.

På lägre nivåer brukar man tävla i alla moment under samma dag, men i de svårare klasserna sprids grenarna ut. Dessutom blir dressyren svårare, hindren blir högre och banorna blir längre. En fälttävlanshäst måste både ha explosivitet och kondition för att orka länge. Så hur bygger man upp konditionen hos en häst?

– Vi brukar börja med att rida ut mycket, säger Louise. Det är bra att trava långa sträckor, gärna på olika underlag så att hästarna vänjer sig vid det. Sedan när man hoppar, så hoppar jag flera hinder i följd. Med en ny och ung häst blir det så klart ett språng i taget, men sedan, när man ska få upp konditionen och hästen är lite äldre, brukar jag hoppa sammanhängande hinder. Att rida i backar är också bra, och att galoppera lite lugnt. Sedan är det alltid bra att ha någon vid sin sida, att man kan återkoppla med sin tränare, eller någon som är van att bygga kondition hos hästar.

LOUISE HAR STARTAT i två olympiader, i Tokyo och Paris.

– Tokyo var ju väldigt speciellt, minns hon. Dels var det corona, dels var det väldigt långt bort. Vi fick börja i karantän i Tyskland, innan vi flög över. Att bli uttagen till OS var fantastiskt, båda gångerna, även om det blev väldigt olika tävlingar.

Från Paris minns hon lagsammanhållningen, och hur otroligt vackert det var. När vi ber henne återvända till dagen med terrängridningen, så blir det en tidig start.

– Ja, jag åkte ut väldigt tidigt och gick banan, för den blev avstängd sen eftersom det var så många kameror som skulle upp. Jag red Caspian lite på morgonen, men sedan fick han vila – vi hade vår lastbil där, och jag satt i den och åt lite – och sov en stund! Största skillnaden mot en vanlig tävling var nog att det var så mycket media. Man gick direkt från sin ridning in i mixed zone, där alla journalister väntade, det gick inte att gömma sig!

– Just dagen för terrängritten höll jag mig lite för mig själv, men där är människor väldigt olika. En del vill ha sällskap och prata hela tiden, medan andra drar sig undan. En del vill titta på när de andra rider, medan andra inte vill se något alls. Det var så häftigt med stöttningen vi hade, tränare, hästskötare, fysio och alla andra runt omkring.

– Jag gick ut sist, och kände verkligen pressen. De andra hade gått felfritt och inom tiden, och till skillnad från andra lagtävlingar är man tre, och inte fyra. Då räknas alla resultat…

Louise och Caspian tog sig också igenom banan utan större missar än ett minimalt tidsfel, och det räckte till slut för en femteplats för det svenska laget.  

HÄSTAR SOM SKA starta i en stor klass behöver förberedas på alla sätt – inte minst genom fodret. De ska toppa i vikt till själva tävlingen, och att de får i sig tillräckligt med vätska är centralt. Till exempel ger Louise Recharge Mash varje dag under tävlingssäsong, men drar ner till två-tre gånger per vecka under lugnare perioder.

– Sedan är det lite individuellt, säger Louise. Till Cato, som jag red i Tokyo, ville jag ha lite mer energi för dressyren, och i Paris behövdes det lite mindre energi. Vätskebalansen håller jag koll på med mashen och elektrolyter.

Electrolytes Pro är ett tillskott som hamnar på Louise topplista över KRAFFT-produkter. Elektrolyter är salter och mineraler i joniserad form, som stödjer muskler vid arbete, och som gör att hästen dricker mer vatten.

Efter ett OS behöver hästen så klart vila, men även ta igen förlorad vikt.

– Ja, då vill man ju att de ska runda på sig utan att få för mycket energi, säger Louise.

Men där är KRAFFT så himla bra och enkelt. Det är lätt att styra, och det smakar bra. Jag har ganska kräsna hästar, men KRAFFT gillar de. Och hästarna blir runda på rätt sätt, de får inte bara en bullig mage utan även överlinjen blir fin.

På Louise topplista hamnar förutom Electrolytes Pro och Recharge Mash även Senior, som hon ger just för att få lite mer hull på hästarna, även till yngre förmågor.

– Men vi använder ju fler sorter också, säger hon. På vintern, när det är lite lugnare, använder vi mer Muscle Up, och vi har någon häst som får Low Starch istället för Senior. Det är det som är så bra, att KRAFFT är så enkelt att anpassa.

MED FLERA EGNA HÄSTAR, hästar i träning och familjen blir det inte många timmar över i veckan. Louise tränar en del på egen hand, och självklart tillbringar hon mycket tid med sin dotter.

– Men jag gör en grej, som går lite i vågor… och det är att jag försöker lära mig nya instrument då och då, berättar Louise. Just nu är det ukulele. Jag spelade trumpet när jag var yngre, och har försökt lära mig baryton… gitarr kan jag kanske lite mer. Det är roligt att prova på!

_{Text: Noomi Heberts}