Steget före

Vad är hemligheten – förutom hårt arbete, talang, tålamod och envishet? Svaret är att hänga med – och helst ligga steget före.

– Jag försöker alltid att optimera, säger Henrik. Det går att förbättra allt, hela tiden. Man blir inte färdig, sporten utvecklas, man hittar nya sätt. Både hästarna och ridningen har utvecklats väldigt mycket de senaste åren. Hästarna har mycket mer blod, och ridstilen är en mer lätt sits. Tittar jag tillbaka 15 år i tiden, när jag red Bundeschampionat i Tyskland, skulle hästarna helst ridas på tygeln när vi hoppade bana för att få höga poäng, medan idag premieras en mer friare stil.

– Och med tiden har min egen stil ändrats också. Nu är jag lättare i sitsen, och använder väldigt mycket magmuskler och ryggmuskler. Att som ryttare kunna använda positionen i sadeln är helt centralt – och man blir aldrig perfekt, det är något man alltid måste jobba med.

Tyglarna är också kortare. Men bara lite kortare.

– Många säger att jag rider med så himla korta tyglar, men det stämmer inte, säger Henrik. Jag har så långa armar! De måste ju ta vägen någonstans, och jag kan ju inte sitta med händerna under hakan!

EN ANNAN ORSAK till att han skruvat lite på sin stil är att han numera bara rider hästar på sina egna villkor.

– Nu för tiden har jag också den lyxen att jag kan välja just den hästen som jag tror passar mig och min stil att rida, berättar Henrik. Jag väljer alltid hästar med mycket blod och mycket nerv. Jag tror att om jag kan få den där känsligheten i hästen på min sida, att den litar på mig – då kommer den att göra allt. Att jobba med sådana hästar till vardags är väldigt roligt, att klura på vad som verkligen gör att vi kan bli så bra som möjligt.

Just nu har Henrik inga riktigt unga hästar, eftersom det är svårt att hinna träna och tävla dem på ett bra sätt. Så hans unga hästar är sisådär 7–8 år, och tar han in en ny häst vill han ha en som är ganska grön.

– Det är inte så intressant vad hästen gjort innan, säger Henrik. Jag vill helst inte ha en häst som tävlat för mycket, utan en häst där man kan se potentialen.

Henrik har alltid gillat hästen som just häst. Han är uppväxt med katter, hundar, kossor och hästar, och har alltid gillat att hänga i stallet. Men det tog ett tag innan han förstod att det var tävlingsryttare han skulle bli.

– Jag red väl, men bara för nöjes skull, säger Henrik. Sedan testade jag typ alla andra sporter, men var inte tillräckligt bra. Så då blev det ridning i alla fall. Men jag ville inte bara vara med, jag ville bli bäst!

OCH DET ÄR HAN NU, och det med råge. Att lära sig både ridningen och hoppningens grunder och sedan fortsätta utvecklas hela tiden är något han ständigt återkommer till. En annan princip är att träna på det man ska göra, det vill säga .

– Jag har en bana stående hemma, och även om man inte hoppar lika högt eller lika fort som på tävling är det något jag gillar, berättar Henrik. Jag kan ju avstånden, och vet vilka fällor banbyggarna försöker gillra för oss ryttare – så jag bygger dem. Och tränar – inte lika högt och lika snabbt som på tävling, men för att hitta rytmen och balansen.

Hans bästa tips för att lyckas är att verkligen lära känna sin häst på djupet. Det börjar redan när man går en bana.

– Många brukar fråga alla möjliga hur de ska tänka och rida, berättar Henrik. Men jag försöker lita på mig själv – och min häst. Jag ska veta hur de här fyra sprången ska vara, hur hästen ska ridas på den här distansen.

Att hitta det som passar just varje häst gäller allt – från foder till träning och tävling. Att känna hästen är bästa sättet att undvika för mycket nerver.

– En del vill värma upp en stund innan, andra inte, berättar Henrik. En del behöver många språng, andra få. Och med till exempel Iliana går jag aldrig in på banan för tidigt, då blir hon stressad. Vi ska helst bara komma in, och sätta igång direkt. Andra vill man komma in lite tidigare med, så hästen ska få se lite grann och på så sätt bli lugnare.

Själv är han alltid nervös, men det är helt i sin ordning.

– Nervositeten är en signal om att nu är det viktigt, det är nu det gäller det att plocka fram det bästa, säger Henrik. Jag försöker vara för mig själv och sortera tankarna, gå igenom allting i huvudet. Då är toaletten ett väldigt bra ställe, för där det ingen som kommer och stör!

NÄR HENRIK STARTADE EGET 2016 var det självklart att välja KRAFFT till hästarna. Henrik vill ha ett foder som han fullständigt kan lita på, och att det är svenskt gör inte saken sämre.

– Alltså … alla som läser det här vet ju att jag är sponsrad av KRAFFT, säger Henrik. Men jag skulle aldrig, aldrig ge mina hästar något som inte var bra bara för att någon sponsrade. Vi hade KRAFFT när jag var liten också, våra hästar fick det, och de var långt ifrån några tävlingshästar.  

Foderstaterna sätts ihop för varje häst. Grovfodret analyseras, och sedan får varje häst en skräddarsydd meny, som uppdateras regelbundet.

– Ja, kanske inte från dag till dag, men typ vecka till vecka, berättar Henrik. Det finns så mycket man ska väga in – går hästen från en lite lugnare till en mer intensiv period? Sätter den vinter- eller sommarpäls, har den kanske lagt på sig några kilo för mycket? Och sedan är hästarna lite som oss människor – en del lägger på sig några kilo för mycket ganska snabbt, medan andra verkar kunna äta nästan hur mycket som helst.

Om hästen är äldre eller yngre spelar också roll. Henriks erfarenhet säger honom att de yngre hästarna kan vila sig lite mer, medan de äldre mår bättre av att alltid vara något så när igång.

–  De yngre hästarna kan ha en väldigt lugn period på vintern, då det inte är några tävlingar, berättar Henrik. Men i allt gäller det att känna av – hur mår hästen, och vad behöver den just nu? Men i grunden ska hästar ska röra på sig, att stå stilla är ett gift för dem!

HENRIK JOBBAR MYCKET tillsammans med foderrådgivarna från KRAFFT, och lägger till och drar ifrån. Och resultatet är att hans hästar alltid ser fina ut i päls och hull, och kan leverera fenomenala prestationer. När han får frågan om vilka som är hans från KRAFFT behöver han inte tänka särskilt länge.

– Mashen är alltid där, vi gör den ganska blöt för det verkar hästarna gilla, säger Henrik. Och sedan Performance Energy, just för energin. Sedan, om det behövs extra protein, är Muscle Up väldigt bra.

Henrik har en våg, och väger regelbundet sina hästar för att veta exakt hur vikten gått upp eller ner.

– Vågen är ett jättebra verktyg, säger Henrik. Då ser man exakt om till exempel en häst som har en lugnare period börjar lägga på sig lite för mycket – eller om den tvärtom börjar bli lite för tunn. Att fodra är en hel vetenskap, det gäller att hitta rätt balans.

EN TÄVLINGSRYTTARES VARDAG är alltid hektisk, men det är inget Henrik klagar över.

– Nej, motivation har aldrig varit mitt problem, säger Henrik. Det är klart att vissa dagar skulle man kanske hellre sitta i soffan, men jag går ut i stallet. Väl där går tiden fort, och jag tittar inte på klockan.

Som många andra har han svårt att hinna med några andra intressen, och eftersom han har en son är det självklart vad han sätter i första rummet.

– Vi gör saker tillsammans, absolut, säger Henrik. Men vi bor ju tillsammans också, och lever på gården med våra hästar, så vi ses i vardagen hela tiden. Så familjen är det jag prioriterar.

Att tycka om allt som hör vardagen till är grunden för att kunna leva som familjen gör.

– En del pratar om att man ”måste offra saker”, men ser man det som att man offrar något är det nog inte rätt liv för en, avslutar Henrik

_{Text: Noomi Heberts}