EMS (Ekvint metabolt syndrom)

ORSAKSBILDEN

Ekvint metabolt syndrom (EMS) är inte en enskild sjukdom utan ett syndrom – en kombination av metabola rubbningar som tillsammans ökar risken för fång hos häst. Kärnan i EMS är en störning i hästens reglering av insulin och blodsocker, så kallad insulindysreglering eller insulinresistens. Hästar med EMS har nedsatt insulinkänslighet, vilket leder till att bukspottskörteln frisätter onormalt höga mängder insulin i blodet, särskilt efter utfodring.

Detta tillstånd, hyperinsulinemi, är starkt kopplat till utveckling av fång. Forskning visar att insulinrubbningen är den viktigaste utlösande faktorn för fång vid EMS. Utöver insulinresistens kännetecknas EMS ofta av fetma eller lokala fettansamlingar samt förhöjda blodfetter, såsom triglycerider. Den metabola profilen hos EMS-hästar har tydliga likheter med typ 2-diabetes och metabolt syndrom hos människa. Tillståndet kan även vara kopplat till låggradig inflammation i kroppen.

SYMPTOM

Typiskt för en häst med EMS är fetma eller en ojämn fettfördelning. Vanliga tecken är en hård fettkam längs halsen (fettnacke), fettansamlingar vid manken, bakom bogbladen eller runt svansroten, samt ett generellt överhull. Många EMS-hästar är lättfödda, har normal eller ökad aptit och behöver relativt lite foder för att hålla eller öka i vikt.

EMS ger i sig inga tydliga akuta sjukdomssymtom. Hästen är ofta pigg och arbetsvillig så länge den inte har fång. Det är därför vanligt att EMS upptäcks först i samband med fång, särskilt vid återkommande eller kroniska fånganfall hos överviktiga hästar. Fång vid EMS drabbar oftast framhovarna och kan variera i svårighetsgrad från mild till allvarlig. Ofta utlöses fången i samband med bete på sockerhaltigt gräs eller efter intag av foder med högt innehåll av socker och stärkelse.

Eftersom EMS påverkar ämnesomsättningen utan tydliga yttre symtom, förutom hullet och fångkänsligheten, kan tillståndet vara svårt att upptäcka i tid. Blodprov kan visa förhöjda insulinnivåer i fasta eller onormala svar vid glukos- eller insulintester, men dessa förändringar märks inte utan riktad provtagning. Vissa hästar med EMS kan även ha lätt förhöjda levervärden eller blodfetter, kopplat till ökad fettinlagring. Sammantaget bör EMS misstänkas hos hästar som lätt blir överviktiga, har onormala fettdepåer och drabbas av fång utan annan tydlig förklaring.

UTFODRINGSRÅD

Utfodringen är den viktigaste åtgärden vid hantering av EMS. Målet är att minska övervikt om hästen är fet, förbättra insulinkänsligheten och förebygga fång. Den grundläggande principen är att undvika foder med högt innehåll av socker och stärkelse.

Grovfodret ska utgöra basen i foderstaten. Hö eller hösilage med lågt energiinnehåll och låg sockerhalt är att föredra. En grovfoderanalys är ett värdefullt verktyg för att kunna välja ett lämpligt parti, särskilt med avseende på sockerhalten. För en EMS-häst är det önskvärt att grovfodret innehåller mindre än cirka 10 procent socker av torrsubstansen. Om grovfodret behöver kompletteras bör man välja ett kraftfoder som bidrar med energi från fibrer och fett samt protein i en form som inte samtidigt tillför mycket socker eller stärkelse.

För att uppnå viktnedgång behöver det totala kaloriintaget begränsas. Energirika kraftfoder utesluts och grovfodergivan anpassas, men aldrig så kraftigt att hästens hälsa äventyras. Som absoluta lägsta nivå rekommenderas omkring 1–1,2 procent av kroppsvikten per dag i torrsubstans. Ofta kan man börja med cirka 1,5 procent av hästens kroppsvikt per dag i grovfoder (räknat på torrsubstans) och därefter justera utifrån viktutvecklingen.

Under viktnedgång bör hästen inte ha fri tillgång till bete. Om bete inte kan undvikas bör betestiden begränsas kraftigt, gärna med hjälp av munkorg, och i första hand förläggas till tidig morgon då gräsets sockerinnehåll oftast är lägre. Fri tillgång till gräs leder lätt till ett överintag av socker och energi, vilket snabbt kan försämra insulinläget och öka risken för fång. Om hästen behöver vistas i gräshage för rörelse och välfärd bör hagen vara mycket näringsfattig eller väl avbetad, och ett väl anpassat grovfoder kan ges som komplement för att säkerställa fiberintaget utan att sockerintaget blir för högt.

Trots ett begränsat energiintag måste hästen få i sig alla nödvändiga näringsämnen. Därför är tillskott av ett anpassat mineral- eller kraftfoder i regel nödvändigt. Proteinbehovet bör också tillgodoses. Ett vallfoder med omkring 6 gram smältbart råprotein per MJ omsättbar energi anses vara en lämplig nivå för EMS-hästar. Om protein behöver tillföras ytterligare bör man välja ett koncentrerat proteinfoder som inte samtidigt tillför onödigt mycket energi.

RÅD VID FODERSTATSUTFORMNING

Att utforma en foderstat till en häst med EMS kräver noggrannhet men kan ge stora hälsovinster. Börja med att bedöma hästens aktuella hull och sätt en tydlig målvikt. Hullbedömning är ett viktigt hjälpmedel för att avgöra om hästen behöver gå ner i vikt och i vilken takt.

Vid viktnedgång planeras grovfodergivan så att hästen hamnar i ett måttligt kaloriunderskott. En riktlinje är att inleda med omkring 1,5 procent av hästens idealvikt per dag i grovfoder (torrsubstans) och därefter justera vid behov. Om grovfodret är mycket energirikt kan det vara bättre att byta till ett magrare parti än att minska mängden ytterligare. Ett riktvärde är att välja ett grovfoder med energiinnehåll under cirka 9 MJ per kg torrsubstans. Sockerhalten bör ligga under cirka 10 procent för att minimera insulinpåslaget. Halm kan användas som utfyllnad för att öka tuggtiden utan att tillföra nämnvärd energi.

Motion är en viktig del av behandlingen av EMS och bör alltid kombineras med anpassad utfodring. Regelbunden fysisk aktivitet, även i form av dagliga promenader eller lättare ridning, förbättrar insulinkänsligheten och bidrar till minskad fettmassa. Studier visar att viktnedgång i sig förbättrar insulinkänsligheten hos EMS-hästar och att fysisk aktivitet förstärker denna effekt ytterligare. Vid pågående eller nyligen genomgången fång måste träningen naturligtvis anpassas, men så snart hästen är tillräckligt återställd bör rörelse bli en del av vardagen.

Sammanfattningsvis bygger en välbalanserad foderstat för EMS-hästen på ett socker- och stärkelsefattigt grovfoder, en begränsad men tillräcklig fodergiva för att uppnå och bibehålla rätt hull samt tillskott av mineraler och vitaminer för att täcka behoven. Eftersom EMS i dagsläget saknar enkel medicinsk behandling är anpassad utfodring och regelbunden motion hörnstenarna i hanteringen av syndromet. Med rätt åtgärder kan många hästar förbättra sin ämnesomsättning, minska risken för fång och leva ett friskare liv. Ta gärna hjälp av våra foderrådgivare om du vill ha stöd i tolkning av grovfoderanalys och utformning av en individanpassad foderstat.