STÅNDS

FÖREKOMST

Stånds har på senare år ökat i antal i Sverige, och kan på sina håll förekomma i stort antal. Stånds växer huvudsakligen i Sydsverige, men finns ända upp i Norrlands kusttrakter. Den stånds N (Senecio jacobae) växer på sandig, grusig gräsmark samt i vägkanter, skogsbryn och torrbackar – ofta på kulturmark. Ligularia är ett annat släkte av stånds som odlas i våra trädgårdar, varför trädgårdsavfall inte bör slängas i hästhagen.

GIFT OCH SYMPTOM

Stånds är av våra giftigaste växter. Den har orsakat många hästars död – framför allt i England. Stånds innehåller den giftiga alkaloiden jacobin som påverkar kärlen i levern. Den har oftast orsakat stor skada redan innan symptom uppmärksammats. Växten har en bitter smak. Det gör att hästar normalt undviker den om annan föda finns att tillgå.

Risken för förgiftning är som störst under torra somrar då stånds dominerar, och det kan vara brist på annat bete. Förgiftning leder i nästan hundra procent av fallen till döden, och kan inträffa akut eller efter flera månader. Hästen vacklar omkring som om den vore drogad, pressar huvudet mot väggen eller trycker det mot marken samt tappar aptiten. Stånds i hö anses vara den vanligaste förgiftningsorsaken. Hästen uppvisar troligen även andra symptom på förgiftning så som mag-/ tarmproblem, diarré eller förstoppning – och i ett senare stadium även bleka slemhinnor, rörelserubbningar, avmagring, leverskador och/ eller synstörningar.

Hela växten är giftig, även vid beröring, varför tjocka handskar bör användas när växten hanteras. Växten har ett utvecklat rotsystem, vilket gör att den enkelt sätter nya skott om inte hela rotsystemet avlägsnas. Frön från stånds är groningsdugliga upp till 20 år, och det är därför viktigt att vara uppmärksam på den mark där växten har vuxit under en lång tid framöver. Det går inte att betesputsa bort redan etablerade plantor. Tvärtom ökar avslagning istället plantornas livslängd och åstadkommer att den blommar på nytt samma säsong. God skötsel av betet är det bästa sättet för att förhindra spridningen.

BEKÄMPNINGSSTRATEGI

Hela växten är giftig, och giftämnet kvarstår efter torkning och lagring. Växten blir till och med smakligare efter torkning, vilket man bör tänka på vid betesputsning – när grönmassan tillåts ligga kvar i hagen – eller om man utfodrar hästarna med hö eller ensilage i vilket stånds förekommer. En mindre mängd stånds i grovfodret kan räcka för att ge symptom. Växtdelar som har skadats av frost eller som har trampats sönder innebär en större risk än färska växtdelar. Vissa djur kan utveckla ett begär när det väl har börjat äta växten.

Stånds har en stor spridningspotential och en enda planta kan producera tusentals frön. Årligen skrivs en rad artiklar om hur viktigt det är att gräva upp dessa plantor och bränna dem med rot och allt. Det är inte ovanligt att den växer i vägrenen och sprider sig därifrån intill närliggande beten. Hittas stånds på bete, bör hela växten grävas upp samt stoppas i täta säckar och brännas.